fredag 26 juli 2013

Tack för att ni följt oss!



Nu är vi åter på landbacken efter en spännande sommar.

Tack för att ni följt oss på vår resa från solkusten i Spanien till skären utanför Västervik!

Funderar ni på att göra en liknade resa? Tveka då inte att höra av er! Vi delger gärna våra erfarenheter.

På väg mot hemmahamn!

Göran är ingen morgonmänniska men nu har han flera morgnar i rad varit uppe i ottan, före alla andra! Han längtar hem nu efter så lång tid på båten och vill hem fort!

Vi är just nu på väg mellan Kalmar och Västervik och Ronny, som gjort en verklig kämpainsats vid rodret, spejar norrut mot Blå Jungfrun. Solen skiner och det blåser någon sekundmeter nordlig vind. Motorn stånkar på. Lasse uppskattade motortimmarna till 314 innan resan och det hade nog kunnat vara en god gissning om vi haft vind på Östersjön. Nu blir det istället ca 340 tim när vi kommit hem. 
Totaldistansen 2100-2200 Nm.  Skaplig båtsemester!

Ett nöjt men ganska båtmätt  gäng mönstrar strax av:
Göran som i vått och torrt funnits med i ALLT från båtköp till tamparna knyts i bryggan på Notholmen i Västervik. Vilken kämpainsats!
Birgitta, som oroat sig för att inte vara någon "båtmänniska" ännu men som kämpat på, hela tiden villig att lära och att rycka in med såväl tampar som båtshakar. Hon är numera väldigt "slusskompetent" och har till och med frångått sin vana att kalla slussarna för hissar....
Kapten Lasse som nu får kliva iland, raka sig ordentligt och försöka smälta alla intryck och upplevelser. Den spanska senoritan Andrea har ny hemmahamn efter en spännande resa i Medelhavet och längs kanalerna.
Ulrika som haft bloggansvar och som hoppas ni haft nöje av att följa vår resa.

Sjöbjörnarna  i Medelhavet Anders, Christer och Glenn gjorde en mycket viktig och strong  insats och sluttamps-Ronny bidrog i hög grad till en bra hemfärd från Tyskland till gamla Svedala.

Vi konstatera att en sådan här resa gör man nog bara en gång men det är många minnen och erfarenheter vi tar med.

...fortsättning

Här kommer fortsättningen (Ulrika skriver på iPad så det blir i en bit i taget)

En fiskare skulle kunna bogsera in oss i hamnen efter lunch, det var det bästa Sjöassistans kunde få till.  Vi skumpade sakta framåt mot målet och till slut kom så fiskaren och drog oss in i fiskehamnen. Då hade Lasse fått kontakt med ett varv så en kille därifrån kom, lånade ut pump och skulle återkomma för assistans morgonen efter. Lasse hade under gång bytt ett helt igensatt filter, försökt lufta men inte lyckats. Som tur är blir varken han eller Göran sjösjuka så de klarade att meka motor under skumpig gång.
En svårighet på Andrea är att, trots att hon är en ganska stor segelbåt,det är knepigt att komma åt en del saker vid motorn och tanken.
Vi var rätt slut allihop efter att ha varit igång i närmare 36 timmar utan ordentlig vila så det blev till att försöka komma i kapp, pumpa ur diesel, handla litet och sedan avslutade vi kvällen på restaurangbåten där vi åt god fiskmiddag. Sömn! Ronny kvarterade in sig hos en gammal dam med uthyrningsrum i staden för att sova ikapp.

Varvskillen kom som avtalat, nippeln var helt igensatt. Motorn ok igen. Skönt!
Vi avgick från Simrishamn för en lagom (!!!) dagsetapp till Hälleviks hamn strax öster om Sölvesborg på skånelandet. Ronny visste om hamnen och den visade sig vara en alldeles förträfflig hamn på bra avstånd när man ska vidare på Hanöbukten. Kan rekommenderas.

Torsdagsetappens mål var Kalmar där vi angjorde vid 19-tiden efter motorgång hela dagen i nästan obefintlig vind och mulet. Vi lade till i inre hamnen och togs emot av Christer och Rose-Marie på kajen. Deras semestersegling börjar nu när vår slutar.

En reflektion : Det är skillnad på folk och folk!
Längs kanalerna och på alla andra ställen innan vi kom till Sverige har vi blivit så väl bemötta, hjälpta och känt oss välkomna. Så ligger vi och skvalpar syd om Simrishamn och vilken båtägare som helst kan se att vi inte tar oss fram som vi önskar. Vi ropar till en större motorbåt i närheten en fråga om att bogsera oss några hundra meter till udden där framme. Svaret blev, på bred skånska: " vi har allri' vatt här förr"  - och så gasade de på och lämnade oss i skvalpet...Tala om att vi blev snopna. Emellertid har just repliken, "vi har allri vatt här förr",  nu berikat oss och vi använder den så fort det går.



Nästan hemma!

Nu undrar ni, som varit trogna läsare av vår semesteräventyrsblogg, om vi gått upp i rök på sluttampen?
Nej då, här är vi, på hemväg i välkända vatten.

Vi lämnade Tyskland före gryningen i måndags morse efter en trevlig kväll i Lübeck där vi åt gott och mötte upp Ronny som kommit med färjan till Travemunde. Solen gick upp över Lubecker Bucht och vi stävade på mot svenska kusten med sikte på Simrishamn , 165 Nm bort. Ingen vind till att börja med men efter hand blåste det bättre så vi fick äntligen segla! Ronny tog med liv och lust tag i ratten och stod sedan där i mörker och ljus i dimma och blåst!

Det blev en överfart med en del trassel.

Vågor och gung på Södra Östersjön gjorde att vi, som inte behövt segelstuva på evigheter, missade att datorn stod farligt till. Alltså gick den i durken så nu är skärmen trasig...och vi som just hade fått litet ordning på bloggskrivandet.
Sedan Birgitta,som med ovana sjöben i gunget, ramlade på toaletten och slog i ryggen. Det kunde gått riktigt illa men som tur var klarade det sig med blåmärke och ömhet.
När vi närmade oss skånestaden Simrishamn efter många timmar och skulle slå på motorn gurglade den bara till och stannade. Gissningen på beväxtning i dieseln visade sig senare vara riktig. Vi rullade ut genuin igen och Lasse kröp ner i motorrummet assisterad av Göran.
Motorn förblev död och dessutom gick halshornet på genuan sönder så att vi fick hissa upp det avsevärt mindre seglet, jibben. Ingen motor, otillräckliga segel, sönderslagen dator och skadad Birgitta. Vi kunde hålla oss för skratt!
Lasse ringde Sjöassistans och bad om hjälp vid angöring av Simrishamn eftersom vi inte ville segla in i hamnen utan att kunna få stopp på den tunga båten. Vi har förut varit mycket nöjda med sjöassistansråden och hjälpen vi fått under åren men denna gång var det inte lika bra.

söndag 21 juli 2013

Nu är Andrea en segelbåt igen

lördag 20:e juli och söndag 21:a juli

Sol och hetta där vi ligger på Trave Werft på Terhofsinsel strax norr om Lübeck. Dags att låta Andrea få på masten igen och återgå till segelbåt efter motorbåtslivet. Varvskillarna lyfte och Lasse och Göran mastade på. Varvsägaren var så oerhört hjälpsam att vi fick skjuts till köpcentrat för bunkring.
Birgitta, Ulrika och Annika i Tango fyllde på så sätt på förråden.
Värmen är svår att klara så vi söker skugga och dricker vatten medan vi försöker få ordning på det som ska göras innan hemfärd över södra Östersjön. Lasse sliter hårt med rigg och allt därtill - mängder av vatten och sedan en dusch räddade dagen.

Söndag kväll kliver ytterligare en besättningsmedlem på, Ronny från Västervik, för att segla med   hemåt.

Planen är att gå i gryningen på måndag morgon, Tango gör sällskap, och ta oss till Ystad om väder och vind tillåter. Vi tänkte ett  gå till Simrishamn direkt men det blir en för mastig etapp. Vi har valt bort att gå ut till Travemünde eftersom regattaveckan just startat där - i och för sig roligt att se alla skepp men antagligen omöjligt att få plats. Förmodligen kommer vi ändå att se en mängd båtar när vi kommer från Lübeck ut i havet via Travemünde

Vi kan verkligen rekommendera detta familjeägda varv, så tillförlitliga, trevliga och hjälpsamma!
Segelbåt igen!






fredag 19 juli 2013

247 slussar tror vi det blivit!

Kapten Lasse och förste styrman "spanjoren" Göran har nu varit hemifrån och bott på Andrea i nio veckor. Det är inte annat än att de nu börjar visa viss hemlängtan.
Det är ju också en bra sak med att vara ute på resa, det är så skönt att komma hem. Även om man haft det finfint.

Vi har nu tagit oss genom den rätt enahanda Elbe-Seiten kanal,115 km och Elbe-Lübeck kanal, 60 km och ligger på Trave Werft på Terhofsinsel norr om Lübeck.

Elbe-Seiten kanal är en nyare kanal, byggd 1968-1976, och förbinder Elbe med Mittellandkanal. Denna kanal har endast en, men stor och hög, 23-meterssluss i Uelzen där vi fick slussa ner ensamma efter viss väntan på pråmar som ju alltid går före.

Man känner sig rätt liten när man slussat ner i jätteslussen....

 Behållningen på denna kanalsträcka kom vi till alldeles på slutet innan utfarten på Elbe, det mäktiga byggnadsverket
"Shiffshebewerk Lüneburg"! Detta är en riktig hiss för båtar med två 100-meters bassänger man kör in i och som sedan helt och hållet lyfts eller sänks som en hiss hela 38 m. De två bassängerna kan köras helt oberoende av varandra och totalvikten för de rörliga delarna inklusive vattnet är 11800 ton som flyttas upp och ned.
En mycket speciell upplevelse att köra in båten, lägga fast och sedan åka ner med alltihop så många meter. Vi visste ju att vi skulle komma till denna hiss men kunde inte föreställa oss hur stort och sinnrikt det var. Höjdskillnaden mellan Mittellandkanal och floden Elbe är 61 meter och det klaras alltså av med hjälp av storslussen i Ueletzen och denna gigantiska hiss i Lüneburg.

Birgitta har hela resan kallat slussarna för hissar och just när hon börjat få ordning på vokabulären så kom det en verklig hiss!

Inne i hissbassängen i väntan på nerfärd

Med hissen i bakgrunden

 


Vi gick sedan ut på Elbe och själva utfarten var lurig då vi blev osäkra på prickning trots att vi både läst i kanalboken och tittade på iPaden. Eftersom det kommer sk Schufshiffe (påskjutarpråmar med flera pråmdelar som de skjuter framför sig ( fler hundra meter kan de vara) som ska in på Elbe-Seiten kanal så måste de göra denna manöver i flera steg och antagligen är det därför som prickningen  alldeles förvirrande för oss. Vi gick försiktigt och kom i alla fall ut på Elbe som vi skulle och gick sedan efter ca 4 km in i Elbe-Lübeck kanal och lade till vid Marina Lauenburg vid kanalens början. Vi möttes av den mycket trevliga och tjänstvilliga hafenmeisterinnan som fixade med plats och som sedan även skötte restaurangen tillsammans med en kock med självaktning: hans entrecote var oemotståndlig! Vi åt kungligt och just när vi satt där i ljummen kvällssol och njöt vin och mat kom Görans son Jonas med fru Annelie på besök. De ägnade en veckas semester åt rundresa och passade på att ta en tur till oss på kanalerna. Rätt som det var kom Görans tyske vän Pauli också för att hälsa på så vi blev ett helt gäng med prat och skratt - efter att ha varit mitt ute i vildmarken på kanalen i flera dagar. Trevligt var det och pricken över i blev sedan duschen som gjorde sitt till att vi kände oss tillbaka i civilisationen igen. Dessutom kom båten Tango med besättning Stefan och fru Anette in i hamnen vid läggdags. Sjöbjörnarna hade träffat dem i Marseille, Port Napoleon, och visste att de köpt båten på Menorca och skulle ta den till Sverige genom kanalerna.

Fredagmorgon med molnigare väder och slussar igen, nu på Elbe- Lübeck kanal. Totalt sju slussar, de två första uppåt och resten neråt. Helt plötsligt var vi omgivna av en hel hop fritidsbåtar och vi slussade för första gången på hela resan med en mängd andra. Tidigare har det ju varit pråmar och någon enstaka fritidsbåt vid något tillfälle. Nu var vi 14 (!!) fritidsbåter i samma sluss. Med allt vad det innebär av både trevliga och tillmötesgående människor som hjälper varandra till en del irritation och en del man upplever vill tränga sig in utan att förstå spelreglerna att man åker in i den turordning man kom till slussen mm. Nå, det finns folk till allt.
Allt gick väl, vi följdes åt med Tango som skulle till samma varv för påmastning som vi och vi kände allihop viss upprymdhet när sista slussen var avklarad! 247 sussar avklarade!
 Lübeck

 Genom Lübeck på den västligaste "slingan"

Genom den vackra staden Lübeck gled vi på den västligaste kanalen för att inte fastna vid broöppning som vi varnats för av en man, fasligt lik Karl-Anton ( vi kallade honom för det) i stor motorbåt och som var hemmahörande i Lübeck och hade sin båt vinterförvarad på det varv vi skulle till.

Vi anlände till varvet med hjälp av "Karl-Antons" eminenta vägbeskrivning och där möttes vi av en härlig samling mäninskor som viftade och hälsa oss välkomna! Det verkar vara ett familjeföretag och maken till mottagande får man leta efter, intresserade av vår resa var de och skratt och prat blev det på all möjliga språk. Dessutom blir vi skjutsade imorgon efter påmastningen till bunkringsaffär!
Hurra för alla dessa trevliga människor!

Kanalturen är över och Östersjön är nära! Vi skålade med tango i litet "bubbel"!
Lasse och Göran förbereder masten, pastamiddag igen (för vilken gång i ordningen??) och vi är trötta men nöjda!   


 
Birgitta tar "bubbelbild"

onsdag 17 juli 2013

Fortsatt färd först österut sedan norrut

Vi fortsatte Mittelandkanal genom staden Minden  och sedan den större staden Hannover till den riktigt stora slussen Anderten där vi fick slussa upp tillsammans med två pråmar i den 217 m långa slussen. Inga flytande pollare så det blev till att hålla i och flytta upp tampar i snabb takt de 14,7 m vi skulle upp. Sedan vidare på kanalen österut som var mer trafikerad i dag men ändå inte alls så mycket som vi förväntat oss.

 Vi ska ju norrut så det känns litet underligt att bara åka österut...En hel del pråmar att möta, några att köra om och en och annan fritidsbåt. Grönska runt om. Sol och varmt.  Efter dryga 23 mil på Mittellandkanal lämnade vi den och svängde i all fall norrut på Elbe-Seiten kanal där vi efter ca 10 km fann en lämplig natthamn. 

Dagens etapp blev även den lång. 160 km från kl 06.30 till 20.30 då vi, samtidigt som en pråm lade till vid en kanalkaj igen. Flera pråmar fyllde på kajen medan vi åt "skåprensmiddag" och pustade ut efter dagsverket.